Det här är en känsligt ämne jag kan skriva mångamångamånga sidor om. Men för att göra det kortfattat så var det de värsta i HELA mitt liv. Och då kan ni ju tänka er hur hemskt det var.De som provred kom på fredagen och han åkte redan på onsdagen. När vi fick beskedet visste vi att tiden kvar med Kaye var väldigt liten. Snälla Rebecca (Kayes ägare) lät oss följa med till henne och åka med Kaye för han skulle åka till ägarna på onsdagen och sen besiktas på torsdagen. Han gick igenom utan anmärkning och vi fick rida en sista gång och jag minns det som igår... Jag red först Kaye, Erin red Rebeccas häst och Rebecca hennes syrras häst. Det regnade och vi red mest i skritt, det blev lite trav och galopp. Ett litet hopp över en vatten pöl <3. Efter halva ridturen fick vi byta och jag trodde helt ärligt att det var sista gången någonsin jag satt på ponnyn. För att inte tala om bilturen till de nya ägarna, grät hela vägen dit .. Sen då vi väl var framme kunde tårarna inte sluta rinna.. Det jag minns var att vi fick leda runt honom lite och så och han hade en stor blå rosett kring halsen för han var till en flicka i födelsedags present sen att jag var jättekissnödig och dom itne hade någon toa. Men då vi lämnat honom minns jag en gnäggning och när jag kollar bakom mig ser jag Kaye sticker ut huvudet. Det gjorde så ont det kändes som jag övergivit honom. Och det var precis vad jag hade gjort.  Om man kunde läsa i framtiden hade det där inte varit Kayes nya hem!.. Fleraflera månader efter kunde jag fortfarande gråta när jag skulle sova. Jag orkade inte hålla tårarna inne, saknaden var för stor. Sen en gång efter 4 månader hälsade vi äntligen på honom. Men det var en upplevelse jag aldrig skulle glömma. Oj vad vi blev chockade, grät och grät. Allt jävla jobb vi lagt ner var borta. Ridningen var på ruta ett. Ponnyn vantrivdes och ***********. De som hade stallet blev helt chockade då vi höll på med honom, helt lugn när vi masserade honom som vi alltid hade gjort efter varje ridpass. Ingen vågade knappt leda honom och han var jätteosäker i sig själv. Han hade slitit sig ur boxen flertal gånger och skavskavskav. Attackerade alla! En sak som inte gjorde grejen bättre var att jag fick reda på en massa grejer som jag inte vill lägga upp på bloggen. I vilket fall när vi åkte hemåt så var det inte kul. Nu var det värre än nånsin att åka ifrån honom. Då grät jag varje kväll efter jag var så himla orolig över honom.. Vi hann inte göra så mycket förrens han kom till en fodervärd. Där är han idag med och har det toppenbra! De har jobbat upp hans muskler och så igen! Vi har jättebra kontakt! Så vi vet att han har det superbra nu! Så det känns jätteskönt att  inte behöva vara orolig. Nu känns det som jag släppt honom lite och "gått vidare" för jag vet liksom att han har det så bra! 

kkk

test

KOLLLAA NYA BLOGGEN ISTÄLLET FÖR ATT KOLLA HÄR, haha 9 besökare igår trots ingen uppdatering på år & dar!

Det har tagits en del beslut med bloggen och mig. Det är så att jag kommer ingen vart med denna blogg mer än de läsare jag redan har. Har varken tid eller ork till att sitta och hålla en hel blogg med färsk uppdatering hela tiden. Därför har jag nu beslutat att börja blogga med min allra bästavän Nathalie Persson som tidigare har bloggat på en annan blogg granaryttarna.se.

 

Vi känner varandra utan och innan och kommer tillsammans att driva en rolig blogg med mycket humor men samtidigt allvar, motgångar och framgångar! Det kommer bli extra kul då vi går i samma klass och allt. Vi har redan ordnat och planerat nästan allt i minsta lilla detalj! Vi båda är taggade till max. I timmar har vi suttit och fixat samt strukturerat inlägg som ni kommer få ta del av.

 

Det var helt enkelt dags att gå vidare nu! Det är det här som har varit hemligt som bidragit till den dåliga uppdateringen, insperationen till den här bloggen har varit på noll enda sen vi tog beslutet. Har därför skrivit ner massa andra inlägg till andra bloggen samtidigt som jag ej velat publicera här. 

Massa kul händer inför helgen, allting om varför uppdateringen har legat i botten kommer ni att få reda på. Onödigt inlägg men tänkte bara så ni inte trodde att jag lagt bloggen i papperskorken ;)

 

Delar ju häst med Erin, så hon har Mingus 3-4 ggr/ veckan medan jag har honom 3-4ggr/veckan ibland mer eller mindre. Det gäller att planera planera planera. Om jag ska bestämma mig för att gymma på måndag får jag se till att Erin tar Mingus, eller att jag går med Mingus så han vilar den dagen om det är en bra dag att han vilar på osv! Eller så får gymma någon annan dag om det inte går ihop! Allt går om man vill :) Dock vet jag INTE om jag skulle haft tid med det om jag hade haft egen häst heltid mer än på helgerna och nån vardag!

Igår sket jag i att trimma ridhus. Elin fråga om jag ville rida ut med henne och jag ville. Gillar inte att rida ut själv så mycket mer än på slingan då han brukar vara jättetittig när jag rider själv ute. Idag red jag på andra sidan  och mötte Elin där. I början var han lite spänd och när vi hade gått över stora vägen så börjar han sparka bakut. Tur att han lugna sig sen! Det var jättehärligt och vi red en asmysig runda där jag aldrig har ridit. Mycket skritt och massa snack! Blev även trav och helt ärligt har jag aldrig suttit på Mingus när han travat såådär! SHIIT bara flög fram i högt tempo dessvärre! Sen blev det härlig snögalopp med taggade pållar. Allt var såå kul förutom att man frös lite om händerna. Asrolig uteritt! Bästa på väldiigt länge :D Mingus diggar uteritter mest av allt! Hoppas vi kan göra om det här snart igen!

Vid alla svenska nationella tävlingar på unga hästar ska hjälm bäras av samtliga ryttare, både på och vid sidan av banan. Ryttare som rider med hjälm är blandannat Minna Telde, Sofie Lexner, Ulla Håkanson och många fler.

Utvecklingen går mot att inom en snar framtid kommer alla ryttare att använda hjälm vid all dressyrridning, säger Lena Svensson som är ansvarig för dressyrfrågor och TR på Svenska Ridsportförbundets kansli.

På svenska tävlingsplatser gäller hjälmen på för samtliga ryttare som rider. Regeln omfattar alltså även alla medhjälpare, som hästskötare med flera. Överdomaren på en svensk tävling ska genast stoppa en ryttare utan hjälm. Ryttaren får inte fortsätta sitta till häst utan hjälm.

 Att hjälmen räddar liv ifrågasätts inte – undantaget dressyrryttare vill säga...

 

Min åsikt om det här är att det är bra att man använder hjälm istället för hatt. Om olyckan skulle vara framme är det en sak som räddar liv. Vi ska vara rädda om oss, man lever somsagt bara en gång! Sen om man väljer att dö i förtid pågrund av en hatt är ju tråkigt. Det kan ju hända saker även om man är en elitryttare! Hatten av för alla elit dressyrryttare som rider med hjälm istället för hatt! Cred till dom! 

 

Har varit på praktik igen. Sista gången hos Niclas då jag ska byta sen! Idag hade jag & Paulina roligt, mer om det senare. Snart ska jag dra vidare till Mingus och rida litegrann. Finslipa lite på programmen hade jag tänkt, mest fokus på LC:2. Annars har jag inget planerat! Bilder från dagen kommer senare ;)